Daniels boxningsblogg

Tungviktsboxningen ska vara boxningens krona. Ska vara. Inte är. För ärligt talat: Frågan är om den professionella tungvikten någonsin varit så ointressant som under detta millenium.

Divisionen hade en gyllene era på 90-talet, med boxare som Mike Tyson, Evander Holyfield, Lennox Lewis, Riddick Bowe och den comebackande Big George Foreman. Hur många kan ens nämna en tungviktsmästare från 2000-talet, förutom Wladimir Klitschko?

Nu ska man inte ta något ifrån den väldige ukrainaren, men hans dominans är lika mycket ett underbetyg till tungviktsdivisionen som helhet, som ett överbetyg till honom. En genomgång av de aktuella tungviktsmästarna är ett sorgligt kapitel.

• WBA - Deontay Wilder (38-0-0 (37 KO)). Den obesegrade amerikanen har haft titeln sedan och 2015 och här följer listan på anmärkningsvärda boxare han försvarat den mot: . . . . .  
  
  Wilder har en otrolig höger, men det är i stort sett allt. Visst är det imponerande med 38 raka segrar, varav 37 på knockout, med det säger mer om klassen på motståndet än klassen på Wilder. The Bronze Bomber kallar han sig själv, som referens till Joe The Brown Bomber Louis. Hans kritiker kallar honom för The Alabama Windmill, som referens till hans sätt att boxas: att vifta med armarna så mycket det går, som en väderkvarn, och hoppas att motståndaren förr eller senare snubblar in i ett slag.
  
  Rättvist eller orättvist, bedöma själva, men Wilder har allt kvar att bevisa.

• WBO - Joseph Parker (22-0-0 (18 KO) Den obesegrade Parker är Nya Zeelands första tungviktsmästare någonsin. Och, tja... det är nog det mest intressanta som finns att säga om honom.

• WBA - Vakant. Titeln har varit vakant sedan den togs ifrån Tyson Fury efter att han inte försvarat den på över ett år.

• The Ring/Lineal - Tyson Fury (25-0-0 (18 KO). Den obesegrade Fury vann sensationellt titeln, tillsammans med flera andra bälten, mot Wladimir Klitschko 2015 i en av de tråkigaste titelmatcherna genom alla tider. Jag hörde vi ett tillfälle någon ifrågasätta fotbollslegenden Kenneth Andersson med orden "men ...han är ju bara lång?!" Samma sak kan sägas om den 206 cm långa britten, som trots sina 112 kg, inte har ett riktigt knockoutslag. Klitschko har byggt stora delar av sin karriär på att hänga och klänga, hellre än att boxas, vilket bygger på att han är större rent fysiskt, men mötte sin överman i den grenen.
  
  Efter den segern blev det inte mer för Fury. Har inte blivit hittills i alla fall. En returmatch på Klitschko var inbokad, men avbokades och sköts upp. Det skylldes på skador, ryktades om missade dopingtester och pratades om drogmissbruk. Det senaste som har angivits som skäl till Furys frånvaro från ringen är depression. Vad är sant, egentligen? Det vet nog ingen.  Inte ens Fury själv. Men någon värdig mästare är han inte.

• IBF - Anthony Joshua (18-0-0 (18 KO). Obesegrad.

Och nej, det står inte fel i listan ovan. Det stämmer av det finns fem olika mästare som alla är obesegrade och alltså inte har mött varandra. Nästan löjeväckande, ärligt talat, med fem olika boxare som springer runt och anser att de är the heavyweight champion of the world, och sedan bara inte låtsas om att det finns fyra andra personer som hävdar samma sak.

Det ska dock inte på något sätt hävdas att boxarna på listan ovan är dåliga. Det är de absolut inte. Tvärtom av det är många av dem riktigt bra, eller har åtminstone potential att bli det. De måste bara börja visa upp det också. Det ska också sägas att även 90-talet hade en del svaga mästare. Skillnaden då jämfört med nu, är att de inte blev speciellt långvariga på tronen. De satt inte och höll fast i sina bälten så att knogarna vitnade, som många tungviktare gör nu.

Då strävade en boxare efter alltid att få möta de bästa. Bli den bäste. I dagens boxning, handlar det alltför ofta om att vinna en titel, behålla sin nolla i förlustkolumnen och sedan sträva efter att navigera sig runt farligt motstånd. Det är inte sant för alla divisioner, absolut inte. 2017 har redan bjudit på flera fantastiska matcher, där mästare mött mästare för att ta reda på vem som verkligen är bäst. Men för tungviktsboxningen och de mästare vi har de nu, är det dessvärre så sorgligt som beskrivet ovan. Att inte förlora är det allt annat överskuggande målet. Att vinna några riktiga matcher och bli Champion på riktigt? Inte så noga.

Men kanske, och förhoppningsvis, kan det bli ändring på det den 27 april. Då möter Anthony Joshua äntligen Wladimir Klitschko i en supermatch på ett sedan länge utsålt Wembley. Joshua anses av många vara den bästa tungviktaren i sin generation och intresset för mathen mot Klitschko är monumentalt. Går det att argumentera för att "Det är så dags att utmana Klitschko nu, när han är 41 år, förlorade mot Fury för ett och ett halvt år sedan och inte har boxats sedan dess"?

Ja. Det gör det, givetvis. Klitschko var allt annat än imponerande senast och det är fullt möjligt att åldern har tagit ut sin rätt. Men samtidigt: Joshua tar ändå fighten. De andra "mästarna" hade kunnat göra det, men det var Joshua som gjorde det. Kanske kan Joshua gå i bräschen för en ny gyllene era för tungvikten, efter ett och ett halt decennium i dvala. För hur det än är, finns det faktiskt potential för en hel del riktigt, riktigt bra matcher där.

Törs vi tro Joshua kommer kunna blåsa liv i tungvikten igen? Kanske. Kanske inte. Men låt oss åtminstone hoppas. För är det någon som kan göra det, så är det nog han.

Matchen då? Hur går den? Svårt att säga.* Det är praktiskt taget omöjligt att bedöma Klitschkos form efter så lång bortavaro. Han gjorde en av sitt livs sämsta matcher mot Fury, men samtidigt: Han har en otrolig rutin och han har förlorat förr och kommit igen. Samtidigt har Joshua bara har 18 proffsmatcher bakom sig. Men det bästa för boxningen, är Joshua tar hem detta och sedan siktar på att förena bältena och göra rent i division, så att de bästa möter de bästa, som det var förr och som vi vill boxningsintresserade vill ha det.

Så för boxningens bästa: Låt oss hoppas att Anthony Joshua blir ett så stort namn att Wilder och de andra bara inte kan låta bli att möta honom, istället för rada upp och krogvakter och taxichauförrer i ringen och slå ner dem på löpande band.

För det finns bra boxare i tungviktsdivisionen. De måste bara börja möta varandra också. Men om de gör det, kan tungvikten gå in i en ny era redan 27 april. 

 

*OK, jag erkänner. Jag ljög lite. Jag tycker inte att det är så otroligt svårt att säga vem som tar hem matchen. Tror att Anthony Joshua sopar hem den mycket lättare än vad folk tror. Klitschko tar max fyra ronder. Men mer om det vid ett annat tillfälle.