Drama: Amir Khan, girighet och krokodiltårar
Boxning när den är som bäst, är 50 % drama/intriger/politik/dokusåpa och 50 % idrott. För egen del hade jag gärna sett en betydande övervikt mot idrottshållet, men det är vad det är. Man vänjer sig, som nationalskalden Kjell Höglund har lärt oss. Man får ta det för vad det är. Sociala medier har intesifierat detta och visssa boxare har gått så långt att de snarare utkämpar sina strider där än i ringen. En av dem är den brittiske boxare Amir Khan (31-4-0 (19)).
För några månader sedan bröt han med sitt team. De har haft hand om honom och hela hans karriär och har huvudsakligen bestått av släktingar, så det väckte en del kontrovers. I dagarna har Khan gråtit ut i boxningmedier om hur de varit giriga och lurat honom. Detta upptäckte han när han ringde och frågade om en faktura på 8 000 dollar som han fått, vilket visade sig vara en faktura för en mailserver till hans kontor. Khan gick i taket, för han visste inte ens om att han hade ett kontor, han är ju boxare, och än mindre att han behövde en egen dyr mailserver. Särskilt som han inte ens läser mails. Teamet anklagades för girighet, Khan sparkade dem allihop, gick ut med ett uttalande om hur illa det är med girighet och om hur det viktiga för honom är boxningen och hans legacy, inte pengarna.
Det är ironiskt med tanke på att Khan själv alltid har gjort sig känd för att prioritera ekonomiska framgångar före idrottsliga. Som för bara några månader sedan, där han krävde 70 % av gaget för att möta IBF-mästaren Kell Brook. Till saken hör att Brook bara har en förlust, och det mot den store Gennady Golovkin i en viktklass två nivåer över den där Brook normalt huserar, medan Khan har fyra förluster, inget bälte och överlag har en ganska medioker karriär bakom sig.
I det efterföljande Twitter-kriget försökte sig tangentbordskrigaren Khan bevisa sin överlägsenhet som boxare genom att posta länkar till sina ekonomiska tillgångar, som han hävdade är större än Brooks.
I ringen då? Som vanligt med Amir Khan blev det inget av med matchen mot Kell Brook och han saknar fortfarande en ny motståndare, medan Brook har en stormatch mot Erroll Spence Jr. inbokad i maj.
Kanske är det dags för Amir Khan att sätta sig ner och räkna på hur mycket 70 % av 0 egentligen är. Helt säkert mindre än vad Brook får för att möta Spence Jr. i alla fall. Khans resonemang för närmast tankarna till den gamla skrönan om Ingo, som inte vill gå med på att få en tredjdel av intäkterna för en viss match, utan ville ha minst en fjärdedel.
Så det är både ironiskt och en hel del komiskt när just Amir Khan gråter ut i media om boxning och girighet, och brösttonerna när han talar om sitt legacy och att det är viktigare än pengar, klingar mer än lovligt falska.
Men kanske är tårarna äkta ändå. Kanske är det just det som gör att Amir Khan är mer bestört över den ekonomiska förlusten än alla förluster i ringen, att han blev slagen på fingrarna just den del av boxningen som han har gjort till sitt adelsmärke: girighet.
Det är ironiskt med tanke på att Khan själv alltid har gjort sig känd för att prioritera ekonomiska framgångar före idrottsliga. Som för bara några månader sedan, där han krävde 70 % av gaget för att möta IBF-mästaren Kell Brook. Till saken hör att Brook bara har en förlust, och det mot den store Gennady Golovkin i en viktklass två nivåer över den där Brook normalt huserar, medan Khan har fyra förluster, inget bälte och överlag har en ganska medioker karriär bakom sig.
I det efterföljande Twitter-kriget försökte sig tangentbordskrigaren Khan bevisa sin överlägsenhet som boxare genom att posta länkar till sina ekonomiska tillgångar, som han hävdade är större än Brooks.
I ringen då? Som vanligt med Amir Khan blev det inget av med matchen mot Kell Brook och han saknar fortfarande en ny motståndare, medan Brook har en stormatch mot Erroll Spence Jr. inbokad i maj.
Kanske är det dags för Amir Khan att sätta sig ner och räkna på hur mycket 70 % av 0 egentligen är. Helt säkert mindre än vad Brook får för att möta Spence Jr. i alla fall. Khans resonemang för närmast tankarna till den gamla skrönan om Ingo, som inte vill gå med på att få en tredjdel av intäkterna för en viss match, utan ville ha minst en fjärdedel.
Så det är både ironiskt och en hel del komiskt när just Amir Khan gråter ut i media om boxning och girighet, och brösttonerna när han talar om sitt legacy och att det är viktigare än pengar, klingar mer än lovligt falska.
Men kanske är tårarna äkta ändå. Kanske är det just det som gör att Amir Khan är mer bestört över den ekonomiska förlusten än alla förluster i ringen, att han blev slagen på fingrarna just den del av boxningen som han har gjort till sitt adelsmärke: girighet.
